Allan Österlind (Stockholm 1855-1938 Paris) Gossar vid båt Signerad ’Osterlind’ Akvarell, bildmått 72x55 cm Ram ca 80x62 cm I sin presentation av Allan Österlind i Allhems förlags Svenskt Konstnärslexikon framhåller Gunnar W. Lundberg hur Österlind framför allt var en skicklig akvarellist, inte minst i stort format, något som vi ser prov på i auktionens akvarell med gossar vid en båt. Med sin utpräglat socialrealistiska skildring avviker detta tidiga verk från konstnärens senare produktion, som inte sällan är av mer insmickrande art. Här möts vi i stället av en nästan finsk kärvhet i skildringen av gossarna. Samtidigt ser vi ett återgivande av vattenspeglingen som leder tankarna till Zorn. Efter studieåren på Konstakademien 1874-76 kom Allan Österlind, som en av de första svenska konstnärerna, att bege sig till Frankrike vid tiden för friluftsmåleriets genombrott. När han anlände till den franska huvudstaden 1877 blev han elev till skulptören P. J. Cavelier vid École des Beaux-Arts. Österlind kom sedan att bli verksam i Frankrike till sin död med undantag för studieresor till Italien och Spanien och sporadiska besök i hemlandet. Han var till en början mest verksam som skulptör men övergick i Frankrike snart till måleriet och blev framför allt en skicklig akvarellist. Allan Österlind tog under 1880-talet livlig del i de svenska Pariskonstnärernas oppositionsrörelse mot den föråldrade Konstakademien. Han deltog 1885 i utställningarna ”Från Seines strand” och ”Opponenternas utställning” i Stockholm och anslöt sig 1886 till det nybildade Konstnärsförbundet, med vilket han utställde flitigt fram till 1897. Genom sitt giftermål med fransyskan Eugénie Carré 1879 och goda förbindelser i franska konstnärskretsar kom Allan Österlind dock att tidigt frigöra sig från den svenska konstmiljön och helt koncentrera sig på en karriär i Frankrike. Han blev mycket framgångsrik och han var en ofta återkommande utställare på de stora salongerna i Paris. 1887 fick han hedersomnämnande på den ”gamla” Parissalongen och på Världsutställningen 1889 silvermedalj. 1890 blev han ”associé” vid den nybildade Société Nationale des Beaux-Arts och utställde sedan främst på dess salonger på Champ de Mars. Österlinds mycket goda anseende i det franska kulturlivet resulterade i att han utmärktes med Hederslegionen. Allan Österlind var nära vän med Ernst Josephson, vilken efter sin schism med de i oppositionsrörelsen mera moderata kamraterna i maj 1886 anslöt sig till familjen Österlind i Gargilesse i Frankrike. Under den heta eftersommaren flyttade den lilla kretsen ut till fiskeläget Tréboul vid bretonska kusten. Stärkta av havsluften och de salta baden, fortsatte de båda kamraterna sitt intensiva arbete, där de hjälpte varandra med råd och dåd. I två år lever familjen Österlind och Ernst Josephson tillsammans. De flyttar mellan olika byar på den franska landsbygden och når så småningom ut till ön Bréhat utanför Bretagne. Det som till en början verkar som en idyll förmörkas allt mer av Ernst Josephsons svartsjuka på Österlinds lycka, vilken står i stark kontrast till hans egen smärtsamma ensamhet. På Bréhat börjar Allan Österlind och Ernst Josephson med spiritistiska seanser, något som var på modet vid denna tid. Det är under dessa seanser som Ernst Josephsons psykos bryter ut. Josephsons psykiska sjukdom och svartsjuka manifesteras i att han uttrycker en önskan att gifta sig med Allan Österlinds änka sedan denne själv som Kristus blivit vederbörligen korsfäst. Det som slutligen får paret Österlind att inse att Ernst Josephson måste föras hem och få vård är när deras lilla dotter Anna plötsligt berättar att farbror Joseph sagt att han vill offra henne precis som Gamla Testamentets Abraham var på väg att göra med sin son Isak. Svensk-Franska Konstgalleriets legendariske grundare, Gösta Olson, tillbringade sommaren 1917 på Bréhat och umgicks under denna vistelse dagligen med Allan Österlind. Han fick då berättat för sig att när Allan Österlind förde Josephson hem till Sverige så stod sjukvårdare och väntade för att ta hand om Josephson – men de tog Österlind i stället. ”Det förvånar mig inte” skriver Gösta Olson i sina memoarer, ”för han var något av en fanatiker och såg ut som en sådan.” Gösta Olson berättar också om med vilken stor vördnad Allan Österlind behandlades av alla människor på Bréhat, från mairen till öns minst betydande invånare. Franska staten inköpte 1888 Allan Österlinds målning ”La fin de la journée” (”Vid dagens slut”) och placerade den i museet i Tours. Ett motiv med bondkvinnor i Bretagne fanns tidigare i Luxembourgmuseet i Paris. Dessutom är han representerad i museet i Chateauroux, Institut Tessin i Paris, Ateneum i Helsingfors samt på Nationalmuseum och Göteborgs Konstmuseum. Condition: Ej examinerad ur ram. Category: Art/Paintings Estimate: 6000 SEK