Gusten Widerbäck (Kalmar 1879-1970 Uppsala) Utförd omkring 1898-1904 Akvarell på papper 29,5 x 15 cm Ram 39 x 25 cm Proveniens: Gåva från konstnären till kollegan Tore Wahlström (1879-1908), därefter i arv inom Tore Wahlströms släkt, förvärvad direkt av nuvarande ägare från T. Wahlströms släkt. ”Om allt går väl få vi kanske med tiden i Gusten Widerbäck hälsa Uppsalaslättens tolkare.” Så skrev den framsynte konstkritikern August Brunius 1908 i Svenska Dagbladet. Han skulle komma att få rätt. Gusten Widerbäck blev den främste skildraren av Uppsala och den omgivande slätten, men trots att Gusten är så intimt förknippad med dessa miljöer så var han faktiskt smålänning. Han föddes 1879 i Södra Vi i Småland och kom till Uppsala som liten pojke 1882, då fadern fick en tjänst som lärare och organist i Bondkyrko socken. Redan under uppväxtåren i skolhuset på Drottninggatan 13 vid Carolinabackens fot visade Gusten en konstnärlig begåvning och när hans syster gifte sig med en bror till Bruno Liljefors så fick den unge Gusten en kontakt som skulle komma att bestämma hans framtid. Bruno gav honom urkramade färgtuber och goda råd. Sin första oljemålning utförde Widerbäck 1894. Några år senare, 1898, var han under en period elev till Liljefors ute på Mörkö och Ingarö. På hösten 1899 började Gusten på Konstakademien. Den konservativa utbildningsmiljön passade inte alla. Både Widerbäck och klasskamraten Ivar Arosenius hoppade av utbildningen och började i stället på Konstnärsförbundets andra skola. Där försökte man med friare undervisningsmetoder väcka och utveckla varje elevs individuella möjligheter. Richard Bergh, som stod för det mesta av skolans undervisning, inpräntade vikten av ”uppriktighet, helhjärtad personlig insats och outtröttlig strävan efter förnyelse”, egenskaper som kom att prägla Gustens hela karriär. I linje med de rådande nationalromantiska idealen återvände Widerbäck till Uppsala efter utbildningen för att ge sin personliga tolkning av det uppländska landskapets speciella karaktär. Han blev en centralgestalt i ett kotteri med konstnärer som under 1900-talets början skapade en guldålder i stadens konstliv. Gusten deltog också flitigt i samlingsutställningar runt om i Sverige under dessa år och uppmärksammades ständigt av kritikerna för sina stämningsfulla slättskildringar. 1903 medverkade Gusten Widerbäck som inbjuden utställare på Konstnärsförbundets utställning i Göteborg. Hans bidrag ”Vårkväll” hade då sällskap av bland annat Carl Wilhelmsons ”Juniafton” och Richard Berghs ”Två kvinnor vid härden”. Följande vår, 1904, ställde han ut med Konstnärsförbundet i Stockholm, där över 3 000 betalande besökare kunde se hans landskapsmålningar. Gusten ingick även i ”Konstnärslaget från 1905” en grupp på nio konstnärer med namn som John Bauer, Werner Sundblad och Olof Thunman, vilka ställde ut på den stora Konst- och Industriutställningen i Norrköping 1906. Till Gusten Widerbäcks närmaste konstnärskamrater hörde upplänningen Tore Wahlström. De var födda samma år och gick båda på Konstnärsförbundets andra skola, där Wahlström ansågs som ett av vårt lands absolut största konstnärslöften. På Richard Berghs inrådan inköptes hans målningar av dåtidens stora konstsamlare och mecenater, Prins Eugen, Pontus Fürstenberg och Ernest Thiel. Till skillnad från Gusten Widerbäck som fick ett långt liv, dog Tore Wahlström redan 1908 och då hade hans liv sedan 1902 präglats av tuberkulos, vilket gjorde att hans konstnärliga produktion blev mycket liten. Den nu aktuella akvarellen var en gåva till Tore Wahlström och har därefter gått i arv inom dennes släkt i mer än 100 år. Condition: Ej examinerad ur ram, viss gulnad. Category: Art/Paintings Estimate: 1500 SEK